Inte lika otillräckligt

Ursch. Det är verkligen jobbigt att känna att det man skrivit senast kanske inte var bra nog och att det inte kom riktigt inifrån helt, även om man menade det man skrev, utan att det mest var ord i en blogg, nästan vems som helst. Man borde bli bättre på att uttrycka det man verkligen känner med egna ord, men ibland vill man bara förmedla ord, förmedla det man tänker, utan sina egna ord. Utan känslor. Man tröttnar så lätt på sig själv när man hela tiden upprepar det kan känner och tänker på, men de gånger man endast använt sig av nakna ord så blir man osäker på om det man skrev verkligen var personligt präglat, och då känns det otillräckligt, opersonligt.

Ärligt och lite naket och lite the sims 2

Jag börjar nerifrån.

Mina tånaglar behöver klippas, benen behöver rakas, mellangärdet behöver ansas, midjan behöver dina händer runt sig, brösten längtar efter trycket från ditt bröst, fingertopparna skriker efter beröring, de slitna fingrarna efter allt trädklättrande behöver ompyssling, av dina läppar, armarna känner ett behov av att hålla om dig, finnarna i ansiktet läker av mammas specialare, jag behöver borsta tänderna, i övrigt är jag nysprungen och nyduschad. Och lite ensam. Mina ögon längtar så himla jäkla mycket efter att se det därah leendet ! <3 myh

Idag har jag spelat The Sims 2 för första gången på väldigt länge. Jessica blev exalterad över att storasyster ägnade tid åt det som har kommit att bli hennes intresse. Ville förklara för mig hur jag skulle göra saker och ting, som om hon vore experten (?!) Jag är ju trippelmästaren, supermega nr 1 från förr. Kanske dags att lämna över titeln nu? :] ja. När man har insett att det verkliga livet är roligare och långt mer spännande än det man lever genom simmarna i The Sims 2, då är man mogen att lämna över den titeln.. Men det kanske dröjer liite liiite till

Tänktankar just nu, utan någon egentlig innebörelig ordning, fast dom första är mest synliga och mest akuta

  1. TA MIG TILL ALBERT :'| *saknasaknasakna*
  2. GE MIG ETT JOBB, så jag kan ta mig till Albert
  3. hopplösheten kryper närmare över att mest bara kunna vänta på svar om jobb
  4. pengalöshet! Fattigdom! (nästan, ska väl inte ta i alltför mycket)
  5. Joline och jag har precis pratat i telefon och det gör att jag känner mig mycket mycket mer uppåt
  6. blir till att jobba på Fiahemmet i veckan. Äntligen!
  7. Joline fick mitt The Sims 2-sug att smyga sig på
  8. fick precis en påminnelse från biblioteket i skolan om två böcker jag inte har lämnat tillbaka.......... :|
  9. skönt med nya dörrar i huset, så att man kan stänga om sig lite mer än vad man har kunnat förut
  10. skitirriterande att endast början av låten jag vill lära mig spela på piano finns med tab
  11. större bröst - ja tack, dubbelhaka - nej tack
  12. Mimmi behöver troligtvis ett nytt hem
  13. kanske ringer det någon till mig idag och ställer frågor om en kär vän jag har och jag är redo
  14. jag hinner inte träffa alla som jag vill hinna träffa
  15. hoppas nästan att det regnar ikväll, så att det inte blir någon minigolfturnering i Glindran.. Varför hoppas man på att inte ha någonting att göra när man är lite nere, när man ofta blir mer uppe av att göra saker? Hoppas solen skiner ikväll. Attityden gör fan mycket. Man får kämpa lite med sig själv, gå igenom fördelarna och nackdelarna med saker och ting.
  16. Albert.......... * gny *
  17. vad ska folk tro om mig? Vad tror jag om folk? ärsch, löjligt..
  18. det löser sig

Vi är underbara du och jag

Sms är plastigt. Men det är dina ord. Jag tror jag har hittat min andra hälft, om man har sånna? <3 Har man sånna så är du min andra hälft :]

Inatt tittade jag på Corpse Bride. Tim Burton + Danny Elfman + Johnny Depp + Helena Bonham Carter är en genial kombination.


Pappor är ändå hjältar på deras vis, iallafall min pappa

..och här sitter jag och försöker hålla minen, medans pappa står några meter ifrån och försöker montera upp en dörr till det här rummet. Han tappar saker hela tiden och måste böja sig samtidigt som han håller i alla lister på sidorna, och samtidigt som mamma ropar med en road ton från övervåningen "Hur går det för dig Carl-Henrik?". Men pappa är inte lika road, vilket ju gör det hela ännu mer förbjudet fnissigt.

Lyssnar på Billy Boyd, laddar ner lite Billie the vision and the dancers och luktar balsam i håret. Vad balsamet luktar kan jag inte riktigt avgöra och bestämma mig för. Har ägnat eftermiddagen åt att rensa upp och sortera i min musikmapp. Värt.

En gång i tiden ramlade vi två gatan fram

(och sisådär 100 månader senare när jag läser det här inlägget så måste jag bara göra det osynligt, för det är ju för jävla pinsamt jag skrivit, men jag Kan bara inte ta bort det. Jag menar. Det skulle vara som att ljuga för sig själv om att man en gång i tiden och fortfarande ibland är ganska pinsam.. det är okej att skratta. Men läs det helst inte)

(200 månader senare, på ett ungefär. Herrejävlar! SUDDASUDDASUDDA!)

hej fin bild, jag ser jolines fingrar


Idag var dagen då praktiken avslutades, nya arbetsansökningar skickades ut och jag besökte arbetsförmedlingen.

PRAKTIKEN ÄR SLUUUUUT! WAHALLABALLA!! WOHOOOO!
Den här videon bara passar


Allting är visst magiskt på engelska

Älskling :') Jag saknar dig så det bubblar i magen, jag är lycklig, du gör mig lycklig. Ge mig en natt med dig, och allting är magiskt.

Augusti månad

Sådärja. Nu sitter jag här hemma med benen i kors upp över skrivbordet bredvid datorn, lite dags att få blodbrist i rumpan kanske. Nu känns det sådär igen, som när man är mellan två tidsperioder där det händer mycket och ingenting, när det känns som om allting står still inklusive en själv, fastän hela världen är i rörelse. Det är då man önskar att man satt i en berg- och dalbanevagn, högst upp i Balder. Sommaren försvann så fort, fastän vi fortfarande är mitt i den. Liksom..

Jag försökte ta en vinterbild förrut, men det blev lite fail när Smirre ställde sina tassar på mina och såg upp på mig med den där blicken som gör matte knäsvag och tvungen att sätta sig ner, låta kisse kliva upp i famnen och sjunga en sång för kissen medan hon smeker honom över huvudet (det lät kanske mindre normalt) Smirre dreglade, som vanligt. Vilket helt och hållet är hans sätt att visa sin uppskattning.

Jag har precis ätit en tallrik med ekologisk müsli, skivade bananer och mjölk, och fnissat med mamma om skolminnen som när barn som inte läst på sin läxa ordentligt energiskt viftar med handen i luften vid lärarens frågan, och när de får ordet säger: "Får jag gå på toa?" eller "oj, jag glömde". Mamma är bra gullig när hon är gullig, och jobbigt jobbig när hon är jobbig.

RSS 2.0